Sammanfattning

Detta inlägg skrev jag ett tag efter hemkomsten men publicerade av någon anledning inte det då. Tänkte kanske fyllt på med fler upplevelser men så blev det inte. Håll till godo.

Med ett par månaders perspektiv kanske det är dags att sammanfatta resan och alla upplevelser. Här kommer mitt försök till en topplista, utan inbördes rangordning, med positiva, negativa eller bara speciella upplevelser och platser.

Naturupplevelser

•  Kazbegi/Stepantsminda i norra Georgien. Höga berg och djupa dalar.
• Vägen mellan Akhaltsike och Khulo i Georgien. Sju mil på fyra timmar. Smala serpentinvägar av grus, lera, sten, sand och lite asfalt.
• Svarta havet vid Georgisk-Turkiska gränsen. En av få dagar vi hade sol vid havet.
• Lervulkanerna söder om Qobustan i Azerbajdzjan. Mycket lustigt med leran som bubblade upp ur marken.
• Armeniska "fjällen" med sina gröna kullar och berg.

 Mest udda platserna

• Millitärposteringen vid Syd-Ossetiska gränsen i Georgien. Vakterna uppträdde korrekt och civiliserat men en aning skakis blev man väl ändå...
• Förarhytten i ett lok på järnvägsstationen i Kiev i Ukraina. (Mellanlandning på hemvägen)
• Dimitris lägenhet i Tbilisi. Inte för att lägenheten i sig var udda, men vad är oddsen att träffa på en av Tbilisis få svensktalande invånare (arbetar som tolk och översättare) och sedan äta middag på hans balkong?
• Iran. Ja, hela iranvistelsen var ganska udda, men trevlig. Som nordeuropeiska turister var vi hyfsat unika och väckte en del uppmärksamhet.
• Stalinmuseet i Gori i Georgien. Byggt under sovjettiden när Stalin fortfarande betraktades som en hjälte.

Städer

• Baku, Azerbajdzjan. Den rikaste staden på resan. Präglad av oljepengar och Eurovision Song Contest. Välputsade fasader och skyskrapor av glas, men även en inte lika välputsad baksida. Förhållandevis dyra hotell. Baku behöver bygga ut sin lokaltrafik! Vi tillbringade en hel del tid i bilköer i diverse taxibilar.
• Vardenis, Armenien. En mycket ful och sliten industristad vid Sevansjön. Här stannade vi för att proviantera. Vardenis var säkert inte särskilt vacker under sovjettiden heller men tjugo år av fabriksnedläggningar och allmänt förfall har spätt på eländet.

 Bilar

• Volga. Rysk medelstor bil som var väldigt vanlig i Armenien.
• Lada 2107 i olika åldrar och varianter. Liten omodern rysk bil som var extremt vanlig i Azerbajdzjan och Armenien. Vi hyrde en sådan i Jerevan.
• Lada Niva. Rysk fyrhjulsdriven bil. Vanlig på landsbygden.
• Daewoo Nexia. En bil från UzDaewoo som bygger på den Opel Kadett som såldes i Västeuropa 1985-91. Särskilt vanlig i Armenien och då gärna som taxi.
• Hela den iranska bilparken. Bland annat Paykan som i grunden var en engelsk modell från 60-talet. Licenstillverkade Peugeot i olika varianter var också väldigt vanliga.
• Ford Transit. Mycket vanlig i linjetrafik i Georgien. Ofta med dekor från förra ägaren kvar, t.ex. tyska golvläggare, målare, elektriker mm.
• Stinkande och rykande Kamaz-lastbilar. Tankas med billigast möjliga diesel och körs med gasen i botten i uppförsbackarna.

Liten uppdatering

Kartan visar resrutten i ganska grova drag. De röda ringarna är övernattningar och de röda strecken visar (väldigt ungefärligt) de tre utbrytarrepublikerna Abchazien i nordväst med Sydossetien strax till öster och Nagorno Karabach i söder.

Tillägg 2015-03-24:
Abchazien är betydligt mindre i verkligheten än vad min streckade linje visar.

Vardzia och vidare

Resan är slut och vi är hemma sedan några dagar, men bloggen släpar efter...

Grottstaden Vardzia i södra Georgien är väl värd ett besök. Läs mer här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Vardzia. En liten kyrka och några munkar finns här, men annars är staden ett utomhusmuseum.Vägen hit från Borjomi, där vi hade övernattat, höll bra landsvägsstandard. Lite smal och krokig på sina håll men absolut inget att klaga på.

Efter Vardzia tänkte vi ta oss till Batumi vid kusten nära turkiska gränsen. Jag hade för mig att jag hade läst någonstans att vägen mellan Achaltsiche och Batumi var ganska dålig. Men vi körde ju fyrhjulsdrivet så det skulle väl gå bra... Sträckan var ungefär 14 mil och tog hela eftermiddagen och en bit in på kvällen. De första sju milen höll vi en medelhastighet på 15-20 km/h. Andra halvan av sträckan, från Khulo ner till Batumi var betydligt bättre. Där var det inga problem att hålla runt 60 och till och med lägga i femte växeln ibland.

Affären vid Goderdzipasset. Byarna här omkring kör nog mest med självhushåll och byteshandel. Affären hade ganska magert utbud.

Vägen ser ut att kunna rasa när som helst...

Vattenfallet rann över vägen.

Bröd, ost, rått ägg och massor med smält smör. En helt normal måltid i staden Khulo.

Georgien runt

Även i Georgien hyrde vi bil. Här valde vi en fyrhjulsdriven Suzuki Grand Vitara. Fyrhjulsdriften visade sig vara värdefull. Flera av vägarna vi körde på hade varit svåra eller till och med omöjliga med en vanlig tvåhjulsdriven personbil.

Vägen till Kazbegi nära ryska gränsen kallas Georgian Military Highway på engelska eller Den grusinska härvägen på svenska. Det är egentligen först nu som vi åker in i det riktiga Kaukasus, dvs den höga bergskedjan längs med ryska gränsen. Den största delen av vägen var helt okej, men delar av den var det inte... Bilder nedan.

Registreringsnumret är inte en slump. Bilen är hyrd på Europcar.

Den dåliga sträckan. Slalom mellan groparna...

Något slag av monument eller utsiktsplats.

Ryska gränsen. Tror att den är stängd för utlänningar. Vi hade inget ryskt visum heller. Dessutom är säkerhetsläget inte riktigt bra på andra sidan. Namnen Nordossetien och Beslan kanske känns igen från nyheterna?

Kyrkan Tsminda Sameba ligger på en kulle ett par hundra meter ovanför Kazbegi. Vägen dit är fruktansvärt dålig, gå till fots eller låt någon av chaufförerna vid Stalintorget köra om du ska dit... Se även bilden ovan.

Mount Kazbek i motljus, sett från hotellet på morgonen.

En ko betar utanför Market Google. En ganska osannolik syn i Sverige, men att det finns kor på vägarna och i byar får man räkna med i Georgien. Att någon uppkallar sin butik efter den kända sökmotorn såg vi dock ingen annan stans.

Tbilisi 2

Här kommer lite fler bilder från Tbilisi.

Presidentpalatset.

Kartlis Deda (Moder Georgien).

Borgen.

Frihetstorget.

Fredsbron.

Kvällstid inuti Fredsbron.

Georgisk mat. Khinkali.

Tbilisi 1

Vi åkte till Tbilisi i Georgien med minibuss (högerstyrd Mercedes Vito) från Jervevan. Resan tog fem timmar men borde tagit 6-7 om chauffören hade kört som en normal människa. Slalom mellan gropar i vägen och "omöjliga" omkörningar. Ingen vidare trevlig resa. Nästa gång tar vi nattåget istället. Tbilisi är för övrigt en varierad stad med både gammalt och nytt. Här kommer några bilder på det gamla och slitna.

Hotell Charm var under renovering, men prisvärt och helt okej invändigt.

Med Lada i Armenien

Vi hyrde bil ett par dagar och körde bland annat runt Sjön Sevan. För att inte väcka allt för mycket uppmärksamhet valde vi en vit Lada 2107 av årsmodell -08. Bilen är i grunden en Fiatkonstruktion från mitten av 60-talet, varsamt moderniserad fram till nedläggningen 2011. Vårt exemplar hade centrallås och fem växlar, men inte så mycket mer utrustning än så.

Rast strax norr om Jerevan.

Vi gjorde en avstickare från vägen runt sjön, upp mot Azerbajdzjanska gränsen. Gränsen är stängd sedan kriget på 90-talet. Vägen som gick vidare in i Azerbajdzjan och den (tidigare) Armeniska exklaven Artsvashen är stängd.

Den lilla byn Vahan. Lägg märke till gasledningarna som går kors och tvärs, ovan mark.

Stridsvagn nära Azeriska gränsen.

Här kan man köra upp bilen för att exempelvis byta olja.

Landskapet runt sjön och upp i höglandet mot Yeghegnadzor är ganska ödsligt men vackert. Påminner ofta mer om de svenska Fjällen än om Alperna.

Tre bilar på samma bild. Trafiken var annars ganska gles.

Vägen var tidvis riktigt dålig.

Vi gjorde också en liten avstickare upp mot Nagorno Karabakh men valde att vända här eftersom vår bil endast var tvåhjulsdriven. Vi trodde först att vi hade hamnat i grustag men det skall tydligen vara en guldgruva.

Staden Vardenis är riktigt ful...

Kor i centrala Vardenis.

Här börjar färden ner från Höglandet.

Vin säljs i begagnade PET-flaskor. Knappt 25 kr per liter.

Armenien gränsar mot Azerbajdzjan åt två håll. Dels österut mot "det riktiga" Azerbajdzjan och dels västerut mot exklaven Nachitjevan. Även denna gräns är stängd och såväl landsväg som järnväg är avskurna.

Notera att järnvägens elstolpar gör ett uppehåll för att sedan fortsätta på andra sidan gränsen.

Här har inte gått några tåg på många år. Fåren kan beta i fred.

Smygfotograferar den armeniska gränsposteringen.

Berget Ararat och kyrkan Khor Virap är viktiga symboler för Armenien. Ararat ligger i Turkiet sedan gränserna bestämdes efter första världskriget.

Ararats två toppar.

Khor virap.

Det var studentdag i Armenien den här dagen och ett besök vid Khor virap med fotografering ingick i ritualerna.