Liten uppdatering

Kartan visar resrutten i ganska grova drag. De röda ringarna är övernattningar och de röda strecken visar (väldigt ungefärligt) de tre utbrytarrepublikerna Abchazien i nordväst med Sydossetien strax till öster och Nagorno Karabach i söder.

Tillägg 2015-03-24:
Abchazien är betydligt mindre i verkligheten än vad min streckade linje visar.

Vardzia och vidare

Resan är slut och vi är hemma sedan några dagar, men bloggen släpar efter...

Grottstaden Vardzia i södra Georgien är väl värd ett besök. Läs mer här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Vardzia. En liten kyrka och några munkar finns här, men annars är staden ett utomhusmuseum.Vägen hit från Borjomi, där vi hade övernattat, höll bra landsvägsstandard. Lite smal och krokig på sina håll men absolut inget att klaga på.

Efter Vardzia tänkte vi ta oss till Batumi vid kusten nära turkiska gränsen. Jag hade för mig att jag hade läst någonstans att vägen mellan Achaltsiche och Batumi var ganska dålig. Men vi körde ju fyrhjulsdrivet så det skulle väl gå bra... Sträckan var ungefär 14 mil och tog hela eftermiddagen och en bit in på kvällen. De första sju milen höll vi en medelhastighet på 15-20 km/h. Andra halvan av sträckan, från Khulo ner till Batumi var betydligt bättre. Där var det inga problem att hålla runt 60 och till och med lägga i femte växeln ibland.

Affären vid Goderdzipasset. Byarna här omkring kör nog mest med självhushåll och byteshandel. Affären hade ganska magert utbud.

Vägen ser ut att kunna rasa när som helst...

Vattenfallet rann över vägen.

Bröd, ost, rått ägg och massor med smält smör. En helt normal måltid i staden Khulo.

Georgien runt

Även i Georgien hyrde vi bil. Här valde vi en fyrhjulsdriven Suzuki Grand Vitara. Fyrhjulsdriften visade sig vara värdefull. Flera av vägarna vi körde på hade varit svåra eller till och med omöjliga med en vanlig tvåhjulsdriven personbil.

Vägen till Kazbegi nära ryska gränsen kallas Georgian Military Highway på engelska eller Den grusinska härvägen på svenska. Det är egentligen först nu som vi åker in i det riktiga Kaukasus, dvs den höga bergskedjan längs med ryska gränsen. Den största delen av vägen var helt okej, men delar av den var det inte... Bilder nedan.

Registreringsnumret är inte en slump. Bilen är hyrd på Europcar.

Den dåliga sträckan. Slalom mellan groparna...

Något slag av monument eller utsiktsplats.

Ryska gränsen. Tror att den är stängd för utlänningar. Vi hade inget ryskt visum heller. Dessutom är säkerhetsläget inte riktigt bra på andra sidan. Namnen Nordossetien och Beslan kanske känns igen från nyheterna?

Kyrkan Tsminda Sameba ligger på en kulle ett par hundra meter ovanför Kazbegi. Vägen dit är fruktansvärt dålig, gå till fots eller låt någon av chaufförerna vid Stalintorget köra om du ska dit... Se även bilden ovan.

Mount Kazbek i motljus, sett från hotellet på morgonen.

En ko betar utanför Market Google. En ganska osannolik syn i Sverige, men att det finns kor på vägarna och i byar får man räkna med i Georgien. Att någon uppkallar sin butik efter den kända sökmotorn såg vi dock ingen annan stans.

Tbilisi 2

Här kommer lite fler bilder från Tbilisi.

Presidentpalatset.

Kartlis Deda (Moder Georgien).

Borgen.

Frihetstorget.

Fredsbron.

Kvällstid inuti Fredsbron.

Georgisk mat. Khinkali.

Tbilisi 1

Vi åkte till Tbilisi i Georgien med minibuss (högerstyrd Mercedes Vito) från Jervevan. Resan tog fem timmar men borde tagit 6-7 om chauffören hade kört som en normal människa. Slalom mellan gropar i vägen och "omöjliga" omkörningar. Ingen vidare trevlig resa. Nästa gång tar vi nattåget istället. Tbilisi är för övrigt en varierad stad med både gammalt och nytt. Här kommer några bilder på det gamla och slitna.

Hotell Charm var under renovering, men prisvärt och helt okej invändigt.

Med Lada i Armenien

Vi hyrde bil ett par dagar och körde bland annat runt Sjön Sevan. För att inte väcka allt för mycket uppmärksamhet valde vi en vit Lada 2107 av årsmodell -08. Bilen är i grunden en Fiatkonstruktion från mitten av 60-talet, varsamt moderniserad fram till nedläggningen 2011. Vårt exemplar hade centrallås och fem växlar, men inte så mycket mer utrustning än så.

Rast strax norr om Jerevan.

Vi gjorde en avstickare från vägen runt sjön, upp mot Azerbajdzjanska gränsen. Gränsen är stängd sedan kriget på 90-talet. Vägen som gick vidare in i Azerbajdzjan och den (tidigare) Armeniska exklaven Artsvashen är stängd.

Den lilla byn Vahan. Lägg märke till gasledningarna som går kors och tvärs, ovan mark.

Stridsvagn nära Azeriska gränsen.

Här kan man köra upp bilen för att exempelvis byta olja.

Landskapet runt sjön och upp i höglandet mot Yeghegnadzor är ganska ödsligt men vackert. Påminner ofta mer om de svenska Fjällen än om Alperna.

Tre bilar på samma bild. Trafiken var annars ganska gles.

Vägen var tidvis riktigt dålig.

Vi gjorde också en liten avstickare upp mot Nagorno Karabakh men valde att vända här eftersom vår bil endast var tvåhjulsdriven. Vi trodde först att vi hade hamnat i grustag men det skall tydligen vara en guldgruva.

Staden Vardenis är riktigt ful...

Kor i centrala Vardenis.

Här börjar färden ner från Höglandet.

Vin säljs i begagnade PET-flaskor. Knappt 25 kr per liter.

Armenien gränsar mot Azerbajdzjan åt två håll. Dels österut mot "det riktiga" Azerbajdzjan och dels västerut mot exklaven Nachitjevan. Även denna gräns är stängd och såväl landsväg som järnväg är avskurna.

Notera att järnvägens elstolpar gör ett uppehåll för att sedan fortsätta på andra sidan gränsen.

Här har inte gått några tåg på många år. Fåren kan beta i fred.

Smygfotograferar den armeniska gränsposteringen.

Berget Ararat och kyrkan Khor Virap är viktiga symboler för Armenien. Ararat ligger i Turkiet sedan gränserna bestämdes efter första världskriget.

Ararats två toppar.

Khor virap.

Det var studentdag i Armenien den här dagen och ett besök vid Khor virap med fotografering ingick i ritualerna.